Text: Anna Sellberg • Bild: Fotolia
Självklart känner du till de tre vanligaste gångarterna – skritt, trav och galopp. Och har du ridit islandshäst har du säkert provat på tölt och kanske också flygande pass. Men runt om i världen finns det hästraser som har ännu fler gångarter. Följ med på en resa jorden runt!
Islandshästen är i dag en av Sveriges vanligaste raser. Den används både till tävlingar, som skogsmullehäst och för turridning. Trots att islandshästen oftast är under 148 cm i mank- höjd, räknas den inte som en ponny utan som en häst. Islandshästar har en eller två gångarter extra, förutom skritt, trav och galopp. En islandshäst som kan tölta, kallas för fyrgångare. En som både kan tölta och gå i flygande pass, kallas för femgångare. På islandshästtävlingar rider man en mängd olika klasser, och detnns många där just gångarterna bedöms. Flygande pass är kanske den mest spännande, eftersom det går så pass fort. När hästen går i flygande pass rör den samma sidas ben samtidigt, väldigt snabbt.
… generna är det i våra kroppar som styr vilka vi är? Vi ärver våra gener från mamma och pappa, ungefär hälften från var och en. Generna talar om vilka anlag vi har: exempelvis vilken hårfärg eller kroppslängd vi får. Och detsamma gäller för hästar.
Det som styr vilka gångarter en häst har, är både generna och hur den tränas och rids eller körs. Om en häst har lätt för en viss gångart (som tölt) kan man träna den att bli ännu bättre på att just tölta. En annan häst blir aldrig riktigt bra på att tölta, hur mycket man än tränar.
Paso finon kommer ursprungligen från Puerto Rico, och härstammar från de spanska hästar som fördes dit på 1500-talet. Rasen är i dag väldigt populär i både Syd- och Nordamerika, men finns också i Europa – exempelvis i England och i Tyskland. Mankhöjden är mellan 140-155 centimeter, så den är oftast som en stor d-ponny i storlek. Paso finon har en speciell fyrtaktig gångart, som är mycket bekväm för ryttaren och kallas för ”paso”. Den delas i sin tur in i tre olika varianter: paso corto (långsam), pasono (samlad med höga benlyft) och paso largo (snabb och mer galopplik- nande).
Det finns också en peruansk variant av paso fino – peruansk paso. Den har en egen töltliknande gångart som kallas för paso llano. Paso finohästarna är livliga och energiska, och visas ofta på utställningar och shower där deras olika gångarter bedöms.
… ordet ”paso” betyder gångart på spanska?
Båda dessa hästraser kommer från södra USA. Den ras som kallas för Rack horse, är en egentligen variant av Tennessee walking horse, så de är väldigt lika. Båda är ädla ridhästar med en mankhöjd mellan 155-165 centimeter, som härstammar från spanska hästar.
Förr användes hästarna på de stora bomullsplantagerna, och de är kända för sina mjuka och bekväma gångarter. I dag används de både till hobbyridning, tävlingar, shower och uppvisningar. Rackhästarna har en gångart som påminner väldigt mycket om tölt. Den är fyrtaktig, och hästen har en hov i marken hela tiden. Tennessee walking horse harera olika gångarter, förutom skritt, trav och galopp.
Dog eller trail walk: fyrtaktig, jämn gångart som är mycket bekväm för ryttaren.
Flat foot walk: hästen travar jämnt och med en hastighet av 4-9 kilometer per timme.
Running walk: hästen liksom vaggar fram, och sätter bakhovarna utanför framhovarnas spår, medan huvudet nickar i takt. Den här snabba gångarten är väldigt speciell just för tennessee walking horse, och hastigheten är ungefär 15-20 km per timme.
Tennessee walking horse och Rack horse har samma ursprung. De visas ofta i olika showklasser på tävlingar.
Den här brasilianska hästrasen är väldigt ovanlig utanför sitt hemland, även om det numera finns en del exemplar i USA. Mankhöjden är omkring 155 centimeter och den kan ha alla färger utom skäck och tigrerad. Rasen kommer från Brasilien, och har funnits i ungefär hundra år. Baron Francisco Gabriel Junqueira, som bodde på godset Mangalarga, korsade enock berberhästar med sin favorithingst, som var av rasen Alter-Real. Hästarna blev mycket populära i huvudstaden Rio. Även om man senare avlat in bland annat arabiskt fullblod i rasen, så följer stamboken fortfarande baronens ursprungliga avelsmål: en trevlig ridhäst med bra gångarter. Mangalargans extra gångart kallas för ”marcha”. Om hästen rör benen som i vanlig trav kallas den ”marcha batida” och om hästen går i passgång, kallas den ”marcha picada”. Skillnaden mellan trav och ”marcha” är att hästen vid ett tillfälle i varje steg har tre av sina fyra hovar i marken samtidigt.
De amerikanska och franska travarna kallas också för varmblodiga travhästar. De är oftast bruna, och mankhöjden varierar mellan 150- 170 centimeter. De har samma ursprung – Nordamerika – och man får korsa dem med varandra. Världens absolut snabbaste travare kan nå en hastighet på omkring 60 kilometer i timmen. Hästarna körs för sulky eller rids, vilket kallas monté. Det finns varmblodiga travhästar över hela världen – inte minst i Sverige där travsporten är väldigt populär.
När en travhäst går i full fart, har den ett långt svävmoment mitt i varje steg, där alla fyra hovarna är i luften samtidigt. Om du tittar på hovspåren, breddar hästen bak och sätter bakhovarna utanför och framför framhovarnas avtryck.
Många travhästar har också anlag för passgång, och i USA kallas de här hästarna för ”pacers”. De tävlar i särskilda lopp, och är lika snabba som vanliga travhästar. I Sverige har vi dock inga lopp för ”pacers”, utan här måste en travhäst trava ”rent” för att göra ett godkänt lopp.
… många travhästar skolas om till ridhästar efter tävlingskarriären? De som har bra gener för att trava fort, kan dock ha svårt för att lära sig galoppera bra. Å andra sidan kan de ofta tölta minst lika fint som vilken islandshäst som helst!
