Säg att du tänker på en liten, gyllene häst med vit man och svans – och de flesta säger haflinger. I dag håller den lilla bergshästen från gränsen mellan Italien och Österrike på att erövra världen.
Text: Anna Sellberg, Foto: Fotolia/IBL

Från början hade haflingern samma typ av användningsområde som den norska fjordhästen: gårdshäst i ett kargt bergslandskap med små jordbruk utspridda i många gånger väglöst land. Här, på gränsen mellan Österrike och Italien, är vintrarna kalla med mycket snö. På sommaren förvandlas dalgångarna till grönskande ängar, medan bergstopparna fortfarande är snöklädda. Haflingern användes både som rid- kör och packhäst. På säkra hovar traskade den glatt och villigt längs de branta stigarna på alpsluttningarna. Här fanns inget annat transportmedel, utan hästen var familjens viktigaste ägodel och gårdens stolthet.


Korsinavel

Den hingst som brukar kallas för haflinger-rasens fader är Folie. Han föddes 1874 i byn Schluderns, i det som då kallades för Tyrolen. Folies mamma var en liten bergshäst, av den ursprungliga typen och hans far en arabisk halvblodshingst som hette El´Bedavi XXII. På den här tiden korsade man ofta de hästar som redan fanns i området, med andra raser. Förutom ädlare hästar, användes också kallblodshästar som noriker till aveln. Det är från den rasen som haflingerns fuxfärg med vit man och svans härstammar. Själva namnet haflinger, betyder egentligen bara ”en liten häst från området kring Hafling”.


Sju hingstlinjer

1898 godkändes haflingern som ras i Österrike, och 1904 bildades den första rasföreningen i en liten stad som hette Mölten i Sydtyrolen.
Under första halvan av 1900-talet grundlades också de sju olika hingstlinjerna som i dag dominerar i aveln. De har varsin bokstav: A, B, M, N, S, St och W, efter första bokstaven i ursprungshingstens namn: Anselmo, Bolzano, Massimo, Nibbio, Stelvio, Student och Willi. Alla hingstarna var ättlingar till Folie. Än i dag säger traditionen att ett hingstföl helst ska få pappans bokstav först i sitt namn, och ett stoföl mammans.


Krig och nya gränser

Men snart skulle haflinger-uppfödningen få problem. Första världskriget bröt ut och kom att förändra Europas utseende. Efter krigsslutet (år 1919) drogs en gräns rakt igenom det som då kallades för Tyrolen – och därefter hörde Sydtyrolen plötsligt till Italien! Cirka hundra haflinger-ston, som egentligen tillhörde statsstuteriet i Österrike, befann sig plötsligt i ett annat land – medan alla avelshingstar utom en befann sig utanför Österrikes huvudstad Wien. Den enda haflinger-hingst som fanns i Italien var en ättling till hingsten Stevio.


Nystart

Så småningom, år 1921, startades dock en ny avelsförening för hafl inger i Nordtyrolen, som nu låg i Österrike. Och några år senare, lyckades man också importera hundra haflinger-ston från Italien och Sydtyrolen, till Österrike. Några år senare, 1931 upprättades den första stamboken för hafl inger i Italien, och 1938 startade den första stamboken i Österrike.


Världskrig igen

Så kom andra världskriget. Efter sex långa krigsår låg stora delar av Europa i ruiner. Men nu tog en eldsjäl tag i aveln av haflinger. Han hette Otto Schweisgut och under många år, skulle han bli den som ledde aveln av de gyllene hästarna i Österrike. 1957 stängdes stamboken i Nordtyrolen (Österrike) och 1958 i Sydtyrolen (Italien). Nu slutade man helt att korsa med andra raser och endast renrasiga haflinger-hästar fick bli inskrivna i stamboken. Otto Schweisgut skrev flera böcker om rasen, och beskrev dess långa historia. Ottos son Hannes var också intresserad av haflingern, och när hans pappa dog 2007, fortsatte han sin pappas arbete med hafl inger-rasen fram till 2011.


Allroundhäst

Haflingern var från början en liten arbetshäst, som användes till alla möjliga sysslor på gårdarna. Numera ser man ofta haflingern på olika turistorter i alperna, där de drar slädar eller vagnar med turister. Men framförallt är haflingern en bra allroundhäst, som kan användas till de flesta grenarna inom hästsportvärlden, från hoppning och dressyr till western och sportkörning. Eftersom haflingern är liten, men ändå stabil och viktbärande, fungerar den bra som familjehäst. Till temperamentet är den snäll och arbetsvillig, och lätt att ha att göra med. Det finns omkring 250 000 registrerade haflinger-hästar över hela världen. I Sverige har vi närmare 1 600 haflinger, och antalet ökar hela tiden. Vill du veta mer är du välkommen att besöka Svenska Haflinger-föreningens hemsida, som du hittar på www.svenskahaflinger.se


Visste du att…

…på italienska kallas byn Hafling för Avelengo. Därför kallas de italienska hästarna av hafl inger-ras för Avilignese. Det är alltså samma ras, men hästarna har två olika namn eftersom de finns i båda länderna.