Westfalisk häst

Rasen har sitt ursprung från området Westfalen i Tyskland. Den har utvecklats på stuteriet Warendorf, som startades 1826 för att ta hand om hästaveln i Westfalen och området runt floden Rhen. Stuteriet började avla med hingstar från östra Preussen. De var trakehnare och ridhästar med mycket fullblod i sig.

1888 började man föra stambok över alla varmbloden och skrev också upp deras framgångar och resultat. Så småningom började man även använda anglonormandiska hästar i aveln. När jordbruken ökade och man behövde fler arbetshästar korsade man ridhästarna med tyngre raser som oldenburgaren, men i början av 1900-talet satsade man istället på de tyngre rhenländska kallbloden som var ännu starkare.

Efter andra världskriget behövdes inte de starka kallbloden längre och för att hålla i gång Warendorf köpte man in varmblodshästar igen, framför allt hannoveranare som redan låg i grunden för den westfaliska hästen. Ibland blev den westfaliska hästen förväxlad med hannoveranaren, men i dag hålls raserna mer isär eftersom det krävs att båda föräldrarna är registrerade som westfaliska hästar för att en häst ska tas med i stamboken.

Den westfaliska hästen är en elegant och kraftfull ridhäst som har stora ögon och en lång, muskulös hals. Bröstet är djupt och benen välformade och starka. Den rör sig spänstigt och smidigt med elastiska rörelser.