Text: Josefin Strang • Foto: Getty Images/Sara Holmgren
I dag är Therese Nilshagen en landslagsryttare i dressyr. Men visste du att hon också varit en helt vanlig ridskoletjej, som dessutom aldrig haft råd att själv köpa en egen häst? Här får du lära känna Therese och får hennes bästa tips för att lyckas med ridningen utan egen häst!
Hej Therese! Vad gör du i dag?
– Min dag består mest av att rida och hjälpa mina kollegor. Nu i coronatider har jag inga direkta tävlingsförberedelser, så nu ägnar jag mig bara åt att rida. Det brukar vara lagom med sju hästar per dag, för att hinna göra ett bra jobb med varje häst!
Vad är det bästa och värsta med ditt jobb?
– Jag har gjort min hobby till mitt yrke, så jag får jobba med det absolut roligaste jag vet! Det känns aldrig som något straff att gå upp en söndag för att jobba. Oavsett vilken nivå man är på så är hästbranschen slitig. Andra kan gå hem klockan fem från sina jobb och vara lediga på helgen! Det krävs långa arbetsdagar i många år för att bygga upp något bra, det är svårt både fysiskt och mentalt att lägga det stora pusslet som varje häst behöver.
Vi spolar tillbaka från början! Varför blev du intresserad av hästar?
– Jag ville apa efter min tre år äldre storasyster, som börjat på ridskola. Mina föräldrar tyckte det var roligt att jag red, men inte lika roligt när ridräkningen kom. Jag är inte från någon hästfamilj och vi var inte fattiga heller – mina föräldrar tyckte bara det var roligare att lägga pengarna på en semesterresa för familjen. Jag var åtta eller nio när jag började rida på ridskolan en gång i veckan. Vid elva-tolv års ålder började mitt intresse väckas på riktigt, jag började förstå att ridning inte bara handlade om att ”åka häst”. Då kunde jag börja cykla till stallet själv och hänga i stallet, även när jag inte red lektion. När jag var 14 år gjorde jag min tävlingsdebut, en lätt C på en B-ponny.
Var du värsta supertalangen i dressyr redan då?
– Haha! Nja, jag var väl mest glad över att sitta på rätt sittben i traven liksom. En fördel jag hade var att jag var väldigt liten: de som hade ridskolan hade också en ponnyuppfödning så jag fick hjälpa till med inridningen. Jag sågs nog som mer ihärdig än någon jättetalang direkt. Men när jag väl kom igång med tävlandet gick det ändå bra, men jag tror inte ridläraren tänkte att jag skulle rida i något landslag inte…
Dante Weltino är Thereses dressyrstjärna. ”Han har fått så många drömmar att slå in, resan med honom har varit fantastisk. Han kommer alltid ha en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Målet med ridning är att känna sig ett med hästen, den känslan får jag väldigt ofta med Dante.”
Tyckte du det var jobbigt att inte ha råd med egen häst?
– Jag trivdes jättebra på ridskolan, men om jag läste exempelvis tidningen Ridsport så kunde jag avundas. Många ryttare börjar tävla tidigt, och blir duktiga så tidigt. På den tiden trodde jag att det var kört för mig för att jag inte ridit mästerskap med ponny, eller som junior och young rider. Men det är helt fel! Man kan hålla på med ridsport väldigt länge, kolla bara på Ulla Håkansson (en 82- årig dressyrryttare) och många som rider mästerskap är runt 50 år. Jag rider mästerskap för femte året i rad, och jag är i 30-årsåldern.
Efter ridskoletiden började du jobba hos Louise ”Lussan” Nathhorst. Berätta mer!
– På gymnasiet var jag ledig på måndagar. När jag var klar med ponnytiden började jag jobba extra i Lussans stall och hade en dryttarhäst där. Men jag kom aldrig så långt att jag började träna för Lussan. 2003 flyttade jag till Tyskland för att provjobba – min tanke var ”ett år som häst- skötare, sen ska jag plugga vidare”. Jag kom till ett bra stall och insåg att jag fick rida mer, ju duktigare jag blev. Nu har 17 år gått…
Du brukar presenteras som en framgångssaga: ridskoletjeJen som blev toppryttare. Vad tänker du om det?
– Det säger jag inte emot! Min framgång har fått vänta tills jag kunnat skapa den med mina egna händer. Kan jag lyckas med det, så kan andra göra det också. Något som hjälpt mig är att jag haft turen att komma till duktiga hästmänniskor, som gett mig chansen att bli bättre och komma vidare. Jag har aldrig haft råd att köpa en fin häst. Istället har jag fått bli så bra på att rida, att hästägare övertygas om att anförtro mig med att utbilda deras hästar. Det har tagit lite tid, men det har varit bra för mig att gå en hårdare väg. Det har inte skadat mig alls! Visst var det jobbigt förr att inte ha en egen ponny att tävla, men i efterhand tycker jag det var sunt
Du måste vara expert På ämnet: Jag har inte råd med egen häst, hur blir jag bättre på att rida?
– Ta alla chanser du får! Har du möjlighet att hjälpa till någonstans för att få rida? Du lär dig jättemycket också av att bara titta på bra ridning. Var i en miljö med kunniga och duktiga hästmänniskor. Timmarna i sadeln är viktiga, men det är också viktigt att umgås med hästar. Ett genuint intresse för att förstå hästar är superviktigt, sug åt dig all hästkunskap som en svamp! Kan du vara med, titta och fråga när exempelvis hovslagaren eller veterinären är i stallet?
Och när jag väl får den där efterlängtade stunden i sadeln, vad ska jag tänka på då?
– Testa allt, om du kan! Hoppning, dressyr, fälttävlan… Vidga dina vyer, rid olika grenar, rid olika hästar, bli inte specialiserad för tidigt. Om du tävlar, ta det inte på blodigt allvar så tidigt. Du ska nästan bara leka runt och rida för att det är ROLIGT, istället för att fokusera på procent eller fel! Sen är det alltid bra att tänka på sin sits och balans, så du kan få en fin kommunikation med hästen.
Therese Nilshagen
Ålder: 37 år
Bor: Lodbergen i Tyskland.
Gör: Tävlingsryttare i svenska landslaget, hästutbildare, är med och driver en hingststation.
Meriter i urval: Två EM-medaljer, uttagen till OS i Rio 2016, flera vinster upp till femstjärnig GP Special, vunnit unghästchampionat i Tyskland, utbildat flera hästar till svår klass.
Tvåbent familj: Familj i Sverige (storasyster har inte tid att rida längre, men är väldigt insatt i ridsporten och följer allt Therese gör!).
Fyrbent familj: Hon har fått en alldeles egen häst, SWART Portofino MVG (SWB). En förening samlade in pengar till Therese för tre år sen, för att hon skulle kunna köpa en svensk framtidsstjärna!
Gör när hon inte rider: Umgås med vänner, gärna över en god middag. Tränar, yogar och klämmer in en semesterresa en gång om året.
Framtiden: ”Jag vill fortsätta utbilda fina hästar och drömmer om framtida mästerskap med framför allt Dante, på sikt även andra hästar! Jag trivs väldigt bra i min vardag men är tävlingsmänniska, så jag vill representera Sverige igen vid stora tävlingar.”
Bästa hästminne
”EM i Göteborg 2017. Redan innan vi kom in på banan så klappade publiken, det var en sån stämning som värmde i hjärtat! Det var så kul att ta bronset. Gud vet alla år av slit, och så får man revansch från OS framför hemmapubliken. Ett lyckorus genom hela kroppen!”
Värsta hästminne
”Vi hade åkt hela vägen till Rio 2016 och jag hade tänkt ’herregud, wow, ska JAG få rida ett OS?’. Och så drogs rullgardinen ner – Dante blev halt. En stor besvikelse och ett hårt bakslag, som ärligt talat tog lång tid att bearbeta.”
This/That
Träna eller tävla
Piaff eller piruett
Ridhus eller utebana
Begåvad unghäst eller meriterad läromästare
Tävla utomlands eller Horse Show hemma
Att se på YouTube!
Therese och Dante Weltino
Här ser du en video från den stora tävlingen CHIO Aachen i Tyskland där Therese och Dante varit med flertalet gånger, här rider de kür – alltså ett eget program till egen musik på Grand Prix-nivå!
