Vet du vad hästen gör när den flemar och varför den gör det? Vad skiljer en häst som är glad från en som är arg? Detta och massor av annat ska det handla om här. Häng med i Min Hästs språkskola!
Text: Anna Norlin – Foto: Getty Images

Kroppsspråk och ljud

Bland det mest intressanta med hästar är deras språk, hur de kommunicerar med andra hästar och med oss människor. Hästarnas språk består framför allt av olika kroppsrörelser, men även ljud. Vi människor kommunicerar också mest med kroppen även om vi kan prata och skriva.

Att lära sig ett språk är alltid spännande och att lära sig hästens är om möjligt ännu mer spännande. Genom att titta på hästar lär du dig hur de kommunicerar med varandra – och med människor. Så: ju mer du tittar, desto bättre blir du på att förstå dem. Och förresten, vem kan egentligen se sig mätt på hästar?

Att iaktta

När du ska läsa av en häst för att förstå hur den känner sig eller vad den försöker tala om, börja med att titta på dessa saker:

KROPPSHÅLLNING: Hur är den? Är den hög med huvudet högt och sänkt rygg? Då kan hästen vara spänd. En mer låg kroppshållning kan betyda att den är avspänd.

SVANS: Svansrörelserna kan ge en ledtråd om hästens sinnestillstånd. I synnerhet när den rids då svansen helst ska svepa lugnt. Är den stilla? Piskar den? En häst som piskar med svansen är i de flesta fall irriterad.

ÖRON: Hästöron har många muskler, vilket gör att de är väldigt rörliga. Vilket håll är de riktade mot? Är de stilla eller klipper fram och tillbaka? Spetsade framåt betyder att hästen är fokuserad på något framför sig. När hästen vilar eller kopplar av brukar öronen vara lite riktade bakåt. Är de däremot slickade bakåt, då är hästen arg och irriterad. Öronen kan tala om åt vilket håll hästen har sin uppmärksamhet.

ÖGON: Hästens ögon sägs vara de största i djurvärlden. Är de uppspärrade (spända), halvslutna (vilande) eller kanske mer runda (vänliga)? Hästen kan se bakåt men den ser som bäst när den betar.

GNÄGG: Varje häst har som en repertoar av gnägg. Det är mörka och lugna mysgnägg till höga skrik, speciellt bland ston. Är det högt och genomträngande (påkallar uppmärksamhet) eller kanske knappt hörbart (hälsar på någon den tycker om eller tackar när den får sitt hö)? 

 

Exempel på uttryck

Här får du ett antal exempel på vad en häst kan uttrycka med sitt språk. Läs dem noga och iaktta hästarna du har runt omkring dig.

En otålig eller till och med lite nervös häst kan stå och skrapa med en framhov och kanske ruska på manen. En riktigt nervös eller spänd häst drar upp magen så att den får som en midja. (En midja syns också på en hårt tränad häst som inte har så mycket fett på kroppen.)

Hästar som blåser i näsborrarna på varandra hälsar (ofta är de nära kompisar). En häst kan blåsa lite lätt på en människa också, i ansiktet eller håret. Det är ett sätt att visa ömhet.

När vi ser två hästar som står och kliar varandras mankar i hagen kan vi vara säkra på att de är bra kompisar. Att få manken kliad är något som hästar tycker är skönt. Testa själv att klia manken på hästen när du pysslar om den. Förmodligen kommer den att börja gunga med framdelen, sträcka ut halsen och snöpa ihop mulen – då njuter den! En del hästar vill klia tillbaka även på en människa, men var lite försiktig, de tar i med mycket kraft!

Den avspända hästen som vilar har låg kroppshållning, vilar på ena bakbenet och har öronen snett bakåt med halvt eller helt slutna ögon. Ser du en häst som står så i boxen eller hagen, låt den vara ifred om det går. Eller så närmar du dig på ett lugnt och ostressat sätt.

Den spända hästen står med huvudet högt. Sänkt rygg. Kniper med svansen.

En nervös eller rastlös häst står aldrig helt stilla. Den klipper med öronen, höjer och sänker huvudet, skakar på sig och skrapar med en framhov. Den kan även trampa runt. Var lugn när du hanterar en sådan häst, det kan smitta av sig på den.

Den nyfikna hästen tittar med spetsade öron mot det som väcker nyfikenheten. Den sänker kanske huvudet en aning på ett avvaktande sätt.

En häst som är angelägen har spetsade öron och söker sig mot det som gör den angelägen, till exempel om den vet att du har en morotsbit i handen eller om den väntar på att få sitt hö. Är den väldigt ivrig kan den trampa runt.

En arg häst har öronen i nacken. Den kan också nafsa eller hugga i luften och visa tänderna. Ibland höjer den och hotar med ett bakben. Hästars öron rör sig nästan hela tiden, men att de har dem bakåtslickade för att de är arga är inte så vanligt. Om en häst beter sig så här behöver du vara på din vakt, i synnerhet om du inte känner den.

En häst som är öppen, inför en annan häst eller människa, tar kontakt. Då är öronen spetsade och den kanske buffar lite på dig eller luktar.

Den ömsinta hästen, ofta ett sto med föl lägger halsen över sin fölunge och stryker den med underhalsen. Ibland händer det att en häst gör så på sin ägare eller någon annan människa.

En häst som sätter upp huvudet, fryser kroppen och kanske tar mer vikt på bakdelen, är ovillig. Då kan det krävas både lirkande och tålamod.

När hästen blåser hårt genom näsborrarna, nästan som en trumpet, då är den riktigt upprörd över något. Ibland reser den svansen rakt upp också. Den kan även lägga mer tyngd på bakdelen som att den laddar och tar sats för att snabbt kunna vända runt och fly.

När hästen njuter av beröring slappnar den av mer eller mindre helt i kroppen. Öronen brukar skvallra om att den har sin uppmärksamhet på den som borstar eller masserar den. Ibland kanske den sträcker ut halsen och huvudet så långt det bara går, formar mulen och putar med överläppen, men då krävs ofta att den blir kliad ganska hårt (se stycket om att klia manken!).

En häst som flemar lyfter överläppen och visar framtänderna. Detta är allra vanligast hos hingstar som känner den pikanta doften från ett sto, men förekommer även hos andra hästar som luktat på något speciellt.