Det fjärde och därmed sista av hästens 4 F är fortplantning. Att hästen fortplantar sig betyder alltså att den förökar sig och får föl, så att arten kan leva vidare. Precis som jag nämnt i tidigare inlägg om hästens 4 F, är det även här viktigt att ha förståelse för hästens beteende. Man bör veta hur ston respektive hingstar kan bete sig och varför. Och man bör veta vad det kan finnas för skillnader i beteendet mellan hingstar och valacker.

Ston
Hos ston visar sig fortplantningsinstinkten vid brunst, alltså tiden när dom kan bli befruktade. Brunstperioden är oftast från tidig vår till tidig höst – alltså den ljusare tiden på året. Vill man betäcka sitt sto ska man alltså göra det någon gång under denna period. En brunstcykel är 21 dagar. Brunsten visar sig i slutet av cykeln, då stoet har ägglossning. Man kan se att ett sto är brunstigt om hon skvätter urin, lyfter på svansen och ”blinkar” med vulvan.

Det som påverkar hästarna är hormoner och detta kan visa sig olika hos olika individer. På en del ston förändras temperamentet mycket vid denna tid och vissa hästägare kan ha jätteproblem med sina ston, medan andra knappt märker av brunsten alls. Stoet kan bli känsligare vid ridning och hantering och kanske upplevas tjurigare.

Det är dock inte säkert att brunsten är problemet, bara för att det är ett sto. Det är lätt, tyvärr, att skylla på att hästen är ”stoig” det i själva verket handlar om att sadeln passar dåligt eller att ryttaren rider för hårt etc. Det gäller att vara uppmärksam, försöka se ett mönster och utesluta andra orsaker. Är det framför allt under brunstperioden som stoet får hetare temperament, och man redan kollat upp andra eventuella orsaker så kan det vara brunsten som är ”boven”. Då är det viktigt att man har förståelse för det och ständigt har det i åtanke. Kanske ska man inte träna sitt hårdaste eller åka ut och tävla under den period det är som värst. Det finns lite teorier om att olika örter eller preparat ska lindra detta oönskade beteende hos stoet, men vad som är sant och inte är jag fel person att svara på.

Ston är dräktiga i ca 11 månader. Under denna tid har dom ett större näringsbehov och kräver då mer foder. Det är också viktigt att inte utsätta dräktiga ston för stress eller stor påfrestning. Första tiden efter fölning, följs stoet och fölet åt ständigt, dag som natt. Stoet är mycket beskyddande av sitt föl och blir otroligt stressat om man tar det ifrån henne. Man vänjer sedan av fölet från stoet, tidigast från 6 månaders ålder. I vilt tillstånd vänjer stoet av fölet vid ca 8-9 månaders ålder, om hon är dräktig igen, annars kan hon vänta ännu längre. Att vänja av senare än 6 månader är det bästa för fölet, som vid så låg ålder fortfarande har ett sugbehov efter att det diat sin första tid. Om flera föl, som tidigt separerats från sina mammor, går tillsammans i en flock kan dom därför börja dia varandra, vilket kan leda till inflammationer i juvret.

 

Hingstar
Hingstar är ofta väldigt ståtliga, kraftfulla och muskulösa hästar. Att ha en hingst kräver mycket kunskap och erfarenhet. Dom är av naturen mer dominanta, eftersom dom i vilt tillstånd är ranghöga och därmed flockledare. Om man hanterar en hingst kan man därför ibland bli utmanad i sin ledarroll, vilket blir farligt om man inte vet vad man gör. Man behöver vara tydlig och bestämd för att inte bli överkörd, men samtidigt ha respekt för hingsten och veta var gränsen går för att inte hamna i en farlig situation.

En hingst som är i närheten av brunstiga ston kan bli väldigt upphetsad och svår att hantera. Här är det också hormoner som styr och som påverkar hingsten väldigt starkt. Det handlar om överlevnad; djur måste fortplanta sig för att arten ska överleva!

Det kan vara svårt att få hyra en stallplats om man äger en hingst, eftersom många stall inte tar emot dom. Det kan bli en orolig miljö både i stall, hagar och manege och dessutom kan det vara andra i stallet som inte vill, vågar eller klarar att hantera hingsten t.ex. vid utsläpp/insläpp. Hingstar ska i största möjliga mån placeras i en box bredvid en annan hingst eller valack och så långt ifrån ston som det går. Detta gäller också på tävlingsplatser där man hyr tillfällig uppstallning (det ska arrangören se till).


Bild från hippson.se

En hingsthage ska vara ordentligt byggd med högt staket, gärna i trä eller järn. Som sagt så är det kraftfulla djur som styrs av starka drifter, vilket innebär att dom kan springa igenom ett staket om ett brunstigt sto traskar förbi. Det är vanligast att man har hingstar ensamma i egna hagar. Men två eller flera kan gå i samma hage också, om hagen är ordentligt stor och det inte är betäckningssäsong (det kan bråk p.g.a bli den hårda konkurrensen om stona).

Det finns självklart hingstar som är hur snälla och lugna som helst, precis som det finns många ston som man inte märker av brunsten på. Alla hästar är individer!

 

Valacker
En valack är en kastrerad hingst och kan inte fortplanta sig (bli pappa till ett föl). Valacker är generellt betydligt lättare att både hantera och rida än hingstar. Ofta kan dom också vara mer medgörliga är ston. Anledningen till detta är att valacken inte har samma mängd hormoner och inget behov av att fortplanta sig. Dom bryr sig helt enkelt inte om att det kommer ett brunstigt sto och dom känner ingen konkurrens med hingstarna.

Valacker är vanligt förekommande på ridskolor. Vissa ridskolor har inte ens ston eftersom dom anser att det kan bli problem vid brunstperioden osv. Och hingstar på ridskola är inte att tala om.

Det finns såklart valacker som inte är sådär lätta och obrydda. En valack kan ha kvar sina ”hingstiga” sidor och man märker knappt att dom är kastrerade. Många kastrerar sin hingst när den är mellan 1-1,5 år om dom inte har tänkt använda den för avel först. Ju tidigare man kastrerar, desto större chans att valacken inte blir hingstig. Sedan kan en valack vara svårhanterlig av andra orsaker. Den kan t.ex. ha blivit illa behandlad av någon tidigare ägare eller den kan vara ouppfostrad. Vissa sidor hos en häst beror också på härstamningen (hur mamman eller pappan är), för en del hästar är helt enkelt lättare och mer medgörliga medan andra är mer skarpa och heta i temperamentet. Återigen, alla hästar är individer!

Viktigt att komma ihåg är att hästen aldrig menar att vara ”dum”! Den här instinkten är, precis som alla andra instinkter, anledningen till att hästen har överlevt i tusentals år.