Text: Anna Norlin
I fälttävlan möter ryttare och hästar det mesta; hoppning, dressyr och terräng. Här får du veta lite mer om den kanske mest spännande delen av ridsporten. Du får också tips på hur du kommer igång själv!
Fälttävlan är den gren som ger hästen (och ryttaren!) mest variation eftersom det ingår era moment: dressyr, hoppning och terrängridning. Hästen tränas alltså på olika saker, vilket faktiskt påminner mycket om hur hästar reds förr i tiden. Det är först på senare år som hästar har specialiserats mer på exempelvis hoppning eller dressyr.
På tävlingsplatserna är stämningen ofta väldigt bra och känd för sin familjekänsla där alla brukar vara generösa och villiga att hjälpa sina medtävlare. En snäll sport med andra ord, trots de tuffa inslagen.
Säkerhet
I fälttävlan, liksom i andra grenar, är säkerheten mycket viktig. Förutom ett Grönt kort, som alla som vill tävla i ridsport måste ta genom att bli godkänd på ett prov, måste man även ha ett Fälttävlanskort och ett Medical card.
Fälttävlanskortet är ett måste för alla som vill starta i en debutantklass eller högre. Och det görs ingen skillnad på ryttarnas ålder eller om det gäller ponny eller häst. För att få ett fälttävlanskort behöver man göra ett prov och godkännas på det. Under provet ska ryttaren bland annat visa att han eller hon klarar temporidning, har en bra följsamhet och kan rida hästen i balans. Eftersom sporten är tuff är kraven på säkerhet extra höga och det är därför viktigt att man har en ordentlig kunskap om hästar.
Medical card handlar om ryttarens hälsa och bärs i en armbindel av alla som startar från debutant och uppåt.
Tävlingar
I lättare klasser rids de olika momenten (ibland på samma dag) i följande ordning: Dressyr – Banhoppning – Terrängritt. På större tävlingar (som går över era dagar) brukar ordningen vara: Dressyr – Terrängritt – Banhoppning
Svårighetsgrader
Tävlingarna går över en eller era dagar, beroende på svårigheten, det vill säga vilken klass den håller. Svårighetsgraden går från debutant upp till *** (trestjärnig). Utomlands finns **** tävlingar också. Poängberäkningen är en annan inom fälttävlan än i hoppning och dressyr och det är först när alla moment har ridits som tävlingen avgörs.
Terrängridningen går över fasta hinder där svårighetsgraden varierar både mellan klasserna och inom hindrena, för ofta finns det alternativa sätt att rida ett hinder – ett svårare och snabbare samt ett lättare och långsammare.
Terränghindren kan vara konstnärliga skapelser som gör hela momentet spektakulärt för alla deltagare inklusive publiken som brukar uppskatta just denna delen av fälttävlan. Även om terrängdelen bjuder på fart och ytterst skicklig ridning, levererar den också en rejäl portion ögongodis!
I terrängen är tempot viktigt då det finns en idealtid som ekipaget inte får avvika ifrån för mycket. Man ska alltså varken rida för fort eller för långsamt. Ide- altiden är ett exempel på de regler som kommit för att öka säkerheten inom sporten. Genom att dämpa farten minskas riskerna, precis som i biltrafiken.
Dressyrprovet rids på en vanlig ridbana. Programmen kan vara något enklare än i vanliga dressyrtävlingar. För hästar i svårare klasser som har jättebra kondition kan det ibland vara knepigt att få dem att ladda ur tillräckligt för att kunna utföra ett dressyrprogram i lugn och ro.
Banhoppningen ställer andra krav på hästarna än dem i terrängen. På en bana behöver hästarna hoppa mer högt än långt, i motsats till terrängprovet.
