Nobba aldrig en Noriker – den klarar det mesta

Text: Anna Norlin

Att lära sig mer om en hästras är alltid lika spännande då det finns så mycket att få veta förutom om själva hästen. Norikern är förstås inget undantag! Ursprungligen framför allt ett kallblod lämplig för transporter i alperna – och idag en omtyckt allroundhäst som även används till hoppning, dressyr, fälttävlan och distans.

Norikern har fått sitt namn från det gamla romarriket, från en provins som hette Noricum som låg i ett område där dagens Österrike och Slovenien möts. Området var rikt på järn och eftersom rasen är ett kallblod som än i dag används för transporter, kan man tänka sig att den var till stor hjälp i järnbrytningen för att dra tunga lass.

Det är också lätt att föreställa sig den starka och smidiga hästen dra vagnar med varor längs tuffa transportvägar genom alperna. Än i dag pratar man om att rasen är väldigt säker på foten. Med norikerns hjälp tog sig handelsmän från Centraleuropa över alperna med sina varor och vidare ner mot Medelhavet. På olika mark- nader bytte de varor med handelsmän söderifrån innan det var dags att vända tillbaka hemåt över alperna igen.

Alla färger är tillåtna och variationen är stor!

Norikern i modern tid

Norikern behöll sin plats som pålitlig transportör av olika sorters gods genom många århundraden in i mer modern tid. Under de båda världskrigen var norikern mycket uppskattad och eftertraktad. Men precis som för de esta andra raser vid den tiden, minskade behovet av norikern när jordbruksmaskinerna gjorde sitt intåg på lantbruken på allvar. Framför allt efter andra världskriget.

Men norikern hade sin egen speciella nisch där maskinerna inte kunde ta hästens plats, nämligen förmågan och skickligheten i att ta sig fram i ett alplandskap – och dessutom till en låg kostnad. Man tror att den därför klarade sig lite bättre i jämförelse med de andra tyngre raserna som minskade i betydelse och antal när maskiner och lastbilar tog deras plats på många områden.

Norikern är ett maffigt kallblod och utseendet skvallrar om arvet efter andra raser, till exempel iberiska och italienska. Men för att möta våra dagars krav på hästar är norikern precis som så många andra raser anpassad därefter. Idag vill man ha ridbara hästar med behagliga gångarter. Rasens uppfödare är medvetna om detta och försöker därför att avla fram er hästar med bättre gång. I dag finns det fem olika hingstlinjer i aveln som var för sig har sina egna kännetecken. Två exempel på dessa linjer är Vulkan med sina tyngre hästar och Schaunitz vars hästar är mindre i storleken och har bättre gångarter.

Vilken framtid som väntar norikern går det egentligen bara att spekulera i, men för den som vill ha ett kallblod och tycker att nordsvensken är för liten och ardennern för tung, är norikern ett bra alternativ. Likadant för den som vill ha en allroundhäst med ett lugnare och stabilare temperament än det som finns hos många moderna sporthästar.

Norikern finns framför allt i Österike och Slovenien idag, dvs. de trakter som den ursprungligen kommer ifrån. I Sverige finns bara ett fåtal noriker än så länge.

Norikern idag används till både hoppning, dressyr, fälttävlan och distans?

Storlek: Från strax över ponnyhöjd upp till 170 centimeter i mankhöjd.

Exteriör: Maffig med mycket man, svans och hovskägg. Korta och starka ledgångar. Huvudet är stort, inte utpräglat ädelt, med en konvex noslinje. Hals och nacke är kraftiga.

Gångarter: I grunden ingen gångartshäst då skritt och trav ofta är lite sämre med slappa och slängiga rörelser. Avelsarbete pågår för att förbättra gångarterna.

Färger: Alla. Mest kända är flaxfuxfärgen som är en mörk leverfux med mycket ljus man och svans och den tigrerade som har ett eget namn, Pinzgauer, och härstammar från Mozarts födelsestad Salzburg. Hårremmen på den är mycket vackert fläckad och påminner om Pippi Långstrumps häst (fast ”Lilla gubben” var, som du kanske vet, vitskimmel med ditmålade svarta prickar).