Gotlandsrusset kallas ofta för bara russ. Det är mycket populärt som barn- och familjeponny och tävlas både i de olika ridsportsgrenarna och i trav. Just i trav är rasen mycket duktig. Det berättas om ett russ, Olle II, som kunde gå 10 mil om dagen och som travade ikapp med stora travare – och som ofta vann över dem!
Av: Sara Holmgren. Foto: Fotolia/IBL


Ursprung:
Gotland i Sverige.
Mankhöjd: 115-130 centimeter, idealhöjd 123-126 centimeter.
Färg: Alla färger är tillåtna utom blåögd gräddvit, skimmel, black och dorsalskäck (de vita fläckarna breder ut sig från ryggen/manken).
På Gotland har man ägnat sig åt russtrav i över hundra år. På 1950-talet spreds verksamheten till fastlandet, när kuskarna åkte dit med sina russ för att visa upp dem. Intresset för trav ökar hela tiden och många ungdomar tar licens och vill börja tävla.


Ursprung

Känner du till den stora svenska ön i Östersjön som heter Gotland? Här har russet funnits sedan urminnes tid, förmodligen redan på stenåldern. Det användes som vagnshäst, som lastdjur och till arbete på åkrarna, eftersom den är mycket tålig och uthållig. Under mitten av 1800-talet skulle russets stora betesmarker delas upp och markägarna ville ha bort russen. Antalet russ minskade och man var orolig för att rasen skulle utrotas precis som en annan hästras på grannön, Ölandshästen. 1880 startade en godsägare ett ponnystuteri och till sina ston använde han en hingst som kom att betyda mycket för russaveln, Khediven. Han hade förmodligen en knabstuperstam och var den som tillförde russet den tigrerade färgen. En annan viktig hingst var Olle II – ponnyn som travade så snabbt. Han var en korsning mellan en syrisk ponnyhingst och ett russto och var den mest anlitade avelshingsten för rasen. Därför finns han i många russ stamtavlor. Under 1900-talet startades fler stuterier som födde upp russ och rasen kunde räddas tack vare några tappra uppfödare. Utan dem hade rasen nog inte funnits idag. I mitten av 1900-talet var inavel ett stort problem, då det bara fanns nio hingstar som användes i aveln. Att det fanns russuppfödning inte bara på Gotland, utan också i Slottskogen i Göteborg och på Skansen i Stockholm var därför bra. Man köpte in welshhingstar från utlandet för att använda i russaveln. På så sätt fick man in nytt blod. Sedan 1984 bevakas och skyddas russet mot utrotning av Statens Genbanksnämnd.


Utseende

Russet har en bred panna, rak näsrygg och vaken blick. Bogen är lång och välliggande, bröstkorgen djup och manken är välutvecklad med ett bra sadelläge. Ryggen är stark och lagom lång. Benen är starka och de välformade hovarna har en bra kvalitet.


Lojsta hed

Lojsta hed Gotland har alltid varit och kommer nog också att vara den viktigaste platsen för russet. Under tusentals år har det anpassats till naturen på Gotland och än idag finns det en flock hästar som går så gott som fritt på stora marker där, de finns på Lojsta hed i stora hagar. Flocken består av ungefär 50 ston och unghästar som går där året om. Man släpper en hingst till flocken i juni varje år. I juli drivs flocken ihop för premiering och i november då man skiljer fölen från stona och frysmärker dem. Russen får hö varannan dag under vintern, men annars lever de nästan ett helt fritt liv.


Visste du att…
…gotlandsrusset även kallas för skogsruss och skogsbagge förutom för russ?

…rasen är en av Europas äldsta hästraser?
…det finns russ i djurparken på friluftsmuseet Skansen i Stockholm? De rids och drar vagnar och ibland åker de på utställning. Skansen bedriver även avel med sina russ.


Läs mer:

Svenska Russavelsföreningen: gotlandsruss.se
Lojsta hed: lojstahedrussen.se
Skansen: skansen.se/sv/kategori/ skansens-hastar
Sök på ”Gotlandsruss” på Youtube för att bland annat se russ på Lojsta hed och i ponnytrav.