Det ryska kallblodet är populärt för sitt fina temperament och sin styrka trots sin lilla storlek. Den passar både i jordbruket och som vagns- och ridhäst. Dessutom mognar den tidigt – redan vid två års ålder kan den börja arbeta och den kan arbeta i många år.
Text: Sara Holmgren, Foto: Fotolia/IBL


Ursprung:
Ukraina och Ryssland.
Mankhöjd: Ca 142-150 centimeter.
Färg: Oftast fux, stickelhårig fux
eller brun.
Utseende: Kraftig kropp.
Ganska liten för att vara ett kallblod.
Temperament: Vänligt.


Ursprung
Det ryska kallblodet är en ganska ny ras, som kring 1860 började utvecklas på statliga stuterier i Ukraina. Där korsade man sina ston med ardennerhingstar och brabanthästar från Belgien. Många hästar togs in till Ryssland där aveln fortsatte att utvecklas. Man började använda percheronhästar och orlovtravare i uppfödningen. Orlovtravaren gav hästar som var lättare i typen och som hade mer livliga rörelser.  Fram till 1920-talet kallades den nya rasen för rysk ardenner. Det första världskriget och den ryska revolutionen ställde till det för avelsarbetet och rasen var på väg att bli utrotad. Här gällde det att satsa och försöka rädda rasen! 1952 registrerades ryskt kallblod som ras.


Olika typer
Det ­finns olika typer inom rasen, både kraftigare typer och en lättare typ som passar bättre som vagns- och ridhäst.


Utseende
Det ryska kallblodet har en kraftig kropp med en stark benstomme. Huvudet är ­runt och den muskulösa halsen är välvd. Bogen är kraftfull och bröstet brett och djupt. Ryggen kan vara ganska lång och korset är långt och lutande. Benen är rätt korta.