När man ska rida på böjt spår, säger man att hästen ska vara formad efter det böjda spåret och att den ska spåra, alltså trampa med bakbenen i frambenens spår. Hästen ska då vara lika böjd som spåret är. Hästen kan dock anatomiskt inte vara böjd i bålen, men det ser ut så tack vare att hästen får en eftergift i musklerna. Yttersidans muskler sträcks alltså ut och blir längre, medan musklerna på innersidan kortas.

Naturligt för hästen då den ska vända, är att den sätter inner framben inåt och sätter ytter bakben utåt, för att hålla balansen. Hästen är då rak i kroppen och med ryttare på ryggen blir detta böjda spår felaktigt.

På bilden ovan ser vi att hästen formar sig efter voltspåret och går med både frambenen och bakbenen på volten. Här ger ryttaren korrekta hjälper. På bilden nedan går bakbenen utanför volten. Man säger då att hästen går på dubbla spår eftersom bakdelen har ett helt annat spår än volten.

Ett vanligt fel ryttaren gör är att hålla för mycket på inner tygel, så att hästen böjer halsen. Varför är det så? Jag tror det beror på att halsen och huvudet är det enda vi själva ser när vi sitter på hästen. Därför kanske man får en bra känsla när man faktiskt ser vad som händer, även om det är felaktigt. Svårare är att känna om hästen spårar, vad fram- och bakbenen gör och hur hästens muskler töjs eller kortas. Det är en känsla som man får träna upp och den kommer med tiden, efter lite tålamod.

 

Men hur ska man göra då? Vilken ryttarhjälp gör vad?

  • Innertygeln vänder och ställer hästen.
  • Yttertygeln reglerar ställningen, så att hästen inte blir förböjd och håller emot så att inte ytterbogen faller ut.
  • Innerskänkeln står för böjningen i innersidan, genom att driva och ligga i normalläge.
  • Ytterskänkeln placeras något längre bak för att hindra ytter bakben från att träda utåt. Man säger att hästen spårar, alltså trampar med bakdelen i framdelens spår. Utan ytterskänkeln blir böjningen alltså inte möjlig, eftersom att hästen rätar ut sig om den går på dubbla spår.


Hästen är böjd. Både nos och svans pekar lite inåt

 

När hästen rör sig på volten på rätt sätt, går det inre frambenet rakt fram, medan det yttre vänder runt det inre. Ytter bakben går också rakt fram, medan det inre bakbenet följer med voltspåret. Om det yttre bakbenet trampar utåt, kommer inte det inre bakbenet att följa med i voltspåret. Att sitta på rätt diagonal (eller nedsittningsben) i lättridningen, betyder att man sitter ner varje gång hästen sätter ner inner bak, vilket innebär att man samtidigt driver det benet in under hästen och får det att följa med.
Läs mer här.

Att rida på böjt spår är lösgörande för hästen. Att rida lika mycket i båda varven är jätteviktigt dels för lösgjordheten men framför allt för rakriktningsarbetet. Eftersom hästen jobbar oliksidigt på böjt spår, alltså på olika sätt med sina två kroppshalvor, kommer den inte stärkas i båda sidor om man rider mer i det ena varvet. Hästen har en stark och en svag sida, likt vi är höger- eller vänsterhänta. Detta kan vara medfött eller ha framkommit p.g.a. en ryttares egna snedhet. Vi vill alltså göra hästen så liksidig som möjligt och det kallas rakriktning. Det handlar med andra ord inte bara om att hästen ska vara rak, utan att den ska vara lika stark på båda sidor och arbeta på samma sätt i båda varven. Rakriktning är en av punkterna i utbildningsskalan.

Ett exempel:

  • En högerstark häst sätter högerbogen till höger om sig och vänster bakben till vänster om sig.
  • Ryttaren upplever här att hästen känns starkare i högertygeln, medan den tar betydligt mindre stöd på vänstertygeln. (Tvärtom på en vänsterstark häst)
  • Ett vanligt fel är då att ryttaren drar i högertygeln, om det är där hästen känns stark, vilket medför att hästen bara blir ännu starkare på den sidan.
  • Genom att arbeta på börja spår, lösgör vi båda hästens sidor och målet är att den ska arbeta likadant i båda varven och då bli lika stark i båda kroppshalvorna. Då hästen arbetar lika i båda varven, kommer den sedan på rakt spår också att arbeta likadant med båda bakbenen fram till tyglarna.

 

En bra rakriktande och lösgörande övning är serpentiner. Då blir man inte fast i samma varv utan tvingas hela tiden byta varv, vilket kräver att man är stadig som ryttare och har hästen inramad mellan sina hjälper. Man ska forma åt ena hållet, för att sedan rakställa innan man byter varv och formar åt andra hållet. Snabbt går det och ryttaren måste vara noga med att förbereda och hela tiden vara steget före.

Serpentiner kan man rida på olika sätt. Antingen längs med långsidan i små bågar, eller över medellinjen i stora bågar. Hur många bågar man rider väljer man själv!

Att lära sig rida korrekt på böjda spår är också förutsättningen för att klara av svårare rörelser senare i sin utbildning, t. ex. öppna, sluta och bakdelsvändning.