Hästar med spännande färger och annorlunda teckning, har alltid fascinerat människan. Och en ras som både är duktig på att arbeta och en fröjd för ögat – det är den amerikanska painthästen.
Av: Anna Sellberg, Foto: Fotolia/IBL


Namn: American Paint Horse
Ursprung: Nordamerika
Mankhöjd: 145 -165 cm
Färg: Skäck i olika varianter, ibland även enfärgad. Ofta stora vita tecken på huvudet och
strumpor på benen.
Temperament: Lugn och arbetsvillig allroundhäst.
Används till: boskaps- och gårdshäst, westernridning, distansritt, turridning.
Övrigt: En av de mest populära hästraserna i hela världen!
Quarterhästen och painthästen är två raser som från början har samma ursprung – de vackra spanska hästarna som fördes i land på den nordamerikanska kontinenten för drygt 500 år sedan. På den tiden fanns det inga hästar alls i Nordamerika. De hade dött ut redan 11 000 år före Kristus (alltså för 13 000 år sedan). Som tur var fanns det landbryggor mellan kontinenterna på den här tiden, och en del hästar vandrade över till Europa och Asien. Så även om hästarna i Nordamerika försvann, så levde djuret ”häst” ändå vidare på andra betesmarker. När de spanska fartygen i slutet av 1400-talet tog med sig sina hästar till det nya landet, trivdes de alltså bra där redan från början. Men för indianerna blev mötet med det nya djuret en chock. De hade ju aldrig sett hästar tidigare, och trodde i början att en ryttare till häst var en tvåhövdad gud med två armar och fyra ben! Men snart insåg indianerna vilken nytta man kunde ha av hästen, och blev skickliga ryttare. De födde också upp hästar och var väldigt förtjusta i de som hade udda färger och tecken – som tigrerad eller skäck. Brokiga färger gjorde dem svårare att upptäcka, och ofta målade man symboler med olika färger på de vita områdena.


Quarterhästen
Jordbruk och boskapsskötsel var ett av de vanligaste sätten att försörja sig på om man var en nybyggare i Nordamerika. Kanske ägde man en egen liten gård eller ranch, eller så arbetade man som cowboy. För att klara av jobbet behövdes det bra boskapshästar, och genom att avla på de hästar som hade anlag för att driva kor, skapade man så småningom quarterhästen. Den var inte bara en bra gårdshäst och cowboyens bästa vän, den var också extremt snabb på korta distanser. Ofta tävlade man i lopp som var cirka 400 meter långa – alltså en kvarts engelsk mile – a quartermile. Och det var så rasen fick sitt namn. Än i dag heter den egentligen American Quarter Running Horse.

Det fanns en hel del fullblod i de ursprungliga quarterhästarna. Det är fortfarande tillåtet att använda fullblod i aveln, förutsatt att avkomman ser ut som en quarter och inte blir för lätt i typen. Men det fanns ett problem. När rasstandarden för quarterhästen antogs, bestämde man att alla hela färger var tillåtna – men däremot inte skäck, stickelhårig och tigrerad. Men i och med att rasen härstammade från de spanska hästarna, så föddes det då och då fölungar med dessa färger. De fick inte registreras som quarterhästar, men blev ändå omtyckta av de som gillade hästar med ett lite annorlunda utseende. Samtidigt fanns det också mängder med förvildade hästar, som levde ett fritt liv utan inblandning av människor.

I hästflockarna förekom det massor av olika färgvarianter, för här fanns det inga människor som hade åsikter om vad som var ”rätt” eller ”fel”. Under årens lopp fick de skäckiga hästarna många olika namn. Vanligast var kanske att man kallade dem ”pinto”, som tros härstamma från det spanska ordet för ”målad” som är just ”pintado”.


Världens vanligaste häst
I mitten av 1950-talet startade man en förening som hette just ”Pinto Horse Association”, och tio år senare var det dags för den första paintföreningen: American Paint Stock Horse Association. Det var eldsjälen Rebecca Taylor Lockheart som låg bakom den. Hon började ringa runt till bekanta som hade skäckiga hästar och frågade om de ville vara med i en förening. Meningen var att föreningen skulle ta tillvara på de här hästarnas fördelar – både att de var duktiga boskapshästar och att de hade annorlunda färg. Massor med människor hörde av sig och ville vara med, och 1962 ordnade hon en utställning dit alla som hade en paint kunde komma och visa upp sin häst. Och den första hästen som kom med i stamboken var en svart-vit hingst som hette Bandits Pinto. Från början hade föreningen bara ungefär 100 fyrbenta och 250 tvåbenta medlemmar. Men den växte snabbt! Föreningen slogs så småningom ihop med American Paint Quarter Horse Association, som registrerade skäckfärgade quarterhästar. Nu hade man plötsligt nästa 4 000 registrerade hästar och över 1 200 medlemmar! Man kortade namnet (tog bort ordet ”quarter”) och i dag heter föreningen American Paint Horse Association (APHA). I dag gäller följande om en häst ska kunna registreras som paint: båda föräldrarna ska vara registrerade painthästar, eller så kan en av dem vara quarterhäst eller engelskt fullblod. Det är också viktigt att hästen har rätt färg, att den verkligen är skäck med vita fält på kroppen. För att vara säker på om en näst intill enfärgad häst verkligen bär på skäckanlaget, kan man testa hästen och se vilka färganlag den bär på.

I dag, drygt trettiofem år efter att APHA bildades, finns det cirka 800 000 painthästar. Det gör den till en av världens vanligaste hästraser!


Bra westernhäst
De flesta som har en painthäst ägnar sig åt westernridning. Det finns många olika grenar och tävlingsformer – allt från uppvisningar vid hand och lydnadsklasser i dressyr, till tävlingar där det gäller att visa hur duktig hästen är på att arbeta med boskap eller hur snabbt den kan springa. Painthästar är väldigt bra allroundhästar. De har ett stabilt temperament, är ofta viktbärande och alla i familjen kan rida dem. Tack vare sitt lugna temperament blir de också trevliga körhästar. Tyvärr är painthästar fortfarande rätt så dyra i Sverige, eftersom det finns ganska få. Men fler och fler upptäcker den här lite annorlunda rasen, och varje år föds det ju nya föl.