Freibergerhästen är en ras som kan användas till mycket. Den fungerar som lätt draghäst, framför plogen och som en rid- och tävlingshäst. Den är en tålig bergsras som smidigt tar sig fram i kuperade områden.
Rasen mognar fort och är både aktiv och lugn, vilket gör den trevlig att arbeta med.
Text: Sara Holmgren, Foto: Fotolia/IBL
Namn: Freibergerhäst (har också ett annat namn: franches-montagnes)
Ursprung: Schweiz
Mankhöjd: 143-153 cm
Färg: Brun eller fux
Ursprung
Freibergerhästen har sitt ursprung i Jurabergen i västra Schweiz, där den uppstod i slutet av 1800-talet. Den avlades fram genom korsningar mellan dels inhemska hästar och dels engelska fullblod och anglonormandiska hästar, samt ardennerhästar och arabhästar.
Rasen består av två typer: En bredare, tyngre och mer muskulös häst och en lättare och finare typ. Nuförtiden föder man mest upp den lättare typen eftersom man riktar in sig allt mer på hästar för tävlings- och nöjesridning. Men förr var den en mycket viktig häst för bönderna i Jurabergen, då den kunde ta sig fram lättare än en traktor i backiga områden. Den var också populär hos den schweiziska armén där den användes som packhäst och vid patrullering.
Idag finns freibergerhästen i stora delar av Europa. Uppfödningen av rasen sker efter strikta regler. Man kan spåra många freibergerhästar tillbaka till en hingst som hette Valliant. Han var en korsning mellan norfolk roadster, anglonormandisk häst och engelsk hunter. En annan viktig hingst hette Ursus. Han hade också normandiskt blod i sig.
Utseende
Freibergherhästen har ofta ett litet och kraftigt huvud med en tydlig käklinje och en bred panna. Den muskulösa halsen är välvd och bogen väl lutande. Manken är stor och bred och ryggen rak och stark. Benen är starka och hovarna hårda. Rasen har bara lite hovskägg, en del hästar nästan inget alls. Under senare tid har man avlat fram ett nättare huvud, ibland med drag från arabhästen vad gäller ansiktsuttryck.
Läs mer
”Stora boken om hästar & ponnyer” av Tamsin Pickeral
